Hej! 

I mitt inlägg Massor av frågor pratade jag om hur vi ska tolka läroplanen och om min tolkning av läroplanen är korrekt. 

En dag under min VFU frågade jag om min LLU om hen någon gång hade diskuterat tolkningen av läroplanen med andra kollegor. Hen berättade då att det var något de tidigare hade gjort, dock var det ett tag sedan nu. Vidare berättade hen även att han inom snar framtid gärna hade diskuterat det med kollegorna i högstadiet dit hans elever snart skulle byta till. 

Jag hoppas verkligen att min LLU och hens arbetslag inom snar framtid skapar sig tid för att diskutera läroplanens tolkning med varandra och att de jämför sina uppfattningar och missuppfattningar. 

Ha det så gott allihopa 

/ M 

Allmändidaktiska faktorer och reflektioner

Min VFU-skola är byggd under 1800-talet och har kvar sin gamla charm trots ett flertal renoveringar. Skolan består utav ett flertal byggnader som angränsar till ett skogsområde. Eleverna har tillgång till lekplatser, fotbollsplan och utepingisbord och en trivsam skolgård. Skolan ligger i ett område där föräldrarna både är hög- och låginkomstagare, vilket speglar sig i en skola som består av en härlig blandning av elever från olika kulturer och med olika bakgrund. Detta kan ses som en tillgång, då eleverna lär sig att respektera varandra och nya synsätt kan bidra till intressanta diskussioner.

Lokalerna är väldigt trevliga och ljusa och hela skolan utstrålar en fin atmosfär. Det är skönt att både dagis, fritids, lågstadiet och mellanstadiet har egna byggnader att vara i, med möjligheten att leka med varandra på rasterna. En negativ aspekt är dock att skolan trots att den är stor saknar några fler grupprum där man ostört kan arbeta med elever som behöver lite extra stöd.

Under min VFU-tid har jag hunnit reflektera endel över hur verksamheten styrs och tycker att den är genomtänkt. Då skolan nyligen fått en ny rektor finns det endel rutiner att arbeta med, dock är den nya rektorn väldigt driven och engagerad i skolans framtid. Kollegialet har regelbundna ATPn (ArbetsPlatsTräffar) samt arbetslagsträffar och kategorimöten.
Eleverna har även möjlighet att påverka skolan genom att vara delaktiga i matråd och klassråd. Bland kollegorna finns det en god stämning och personalen är engagerad och villig att skapa en så bra undervisning som möjligt för alla elever. Från en mer kritiskt synvinkel upplever jag dock att lärarna har väldigt mycket att göra utöver själva undervisningen. Det administrativa arbetet utöver vanlig planering och rättning av prov är något som kostar mycket tid och även orsakar stressmoment, något som borde ses över en gång till och effektiviseras.

Skolans materiella resurser anser jag är väldigt bra. Eleverna har tillgång till läroböcker, litteratur och skolbiblioteket är fyllt med både nyutgivna och gamla böcker. Dock saknar jag en dokumentkamera i varje klassrum. Skolan har också enbart en smartboard, vilket lärarna i lågstadiet har tillgång till.
Eleverna har tillgång till ett antal datorer som det får samsas om. Just nu är det så att två klasser får samsas om cirka 30 datorer. Dock är det inget som skapar större problem, mer än att det kan bli lite spring. Det är även en ny satsning på gång och målet är att eleverna i årskurs 1-3 får varsin Ipads innan sommarlovet. För eleverna i årskurs 4-5 bestämdes att man istället skulle satsa på Chromebooks istället för Ipads. Detta anser jag som en positiv utveckling som förhoppningsvis bidrar till nya möjligheter.

Om vi nu tittar närmare på de socioekonomiska faktorerna sett från ett studentperspektiv ser jag ett arbetslag som har god samarbetsvilja med målmedvetenhet och stort engagemang. Lärarna inom arbetslaget har som tidigare nämnt god samarbetsförmåga. Dock så saknar jag ett bättre samarbete mellan lärarna på mellanstadiet och lågstadiet, då lärarna enligt mig skulle kunna lära sig mycket av varandra genom ett utbyte av kunskaper.Det är även brist på de personella resurserna och skolan har flera gånger behövt ringa in vikarier. Ibland har inte ens tiden räckt till, till att ringa vikarier och en lärare fick ta hand om två klasser samtidigt. Dock ansåg läraren att det inte var något större problem, utan istället något han kunde hantera väl. De vikarier som rykt in när lärarna har varit sjuka har skött sitt arbete väl. Dock märks det på eleverna att de blir betydlig pratigare när en vikarie är på plats. Synd är också att skolan inte har några "permanenta" vikarier utan alltid behöver ringa in nya, som varken elever eller kollegialet träffat tidigare.

En lärorik tid är över 

Idag var det sista dagen på denna VFU-period och jag tycker det känns vemodigt att lämna alla elever, speciellt de eleverna i de två femteklasserna som jag har spenderat mest tid med. Det känns lite sorgset att lämna vissa av eleverna som jag har fått bättre kontakt med. Samtidigt är jag taggad att plugga vidare och utveckla mig mer och mer.
Jag är tacksam för alla fina möten med eleverna och väldigt nöjd att jag fått tillbringa min VFU just på denna skolan. Jag ser framemot fler lärorika VFU-perioder!

Diamantdiagnos aritmetik

Tillsammans med klassernas matematiklärare valde jag ut en diagnos som lämpade sig för årskurs 4. Vi valde tillsammans ut diagnosen AS3 som är en diagnos inom området aritmetik, mer specifikt subtraktion och addition. Detta var något eleverna gjort tidigare och som i viss mån behövdes repeteras. Diagnosen bestod enbart av räknesagor, vilket vi tyckte var svårare än nakna tal och även kunna leda till felsvar om eleverna läser fel. Diagnosen genomfördes i två klasser med elever som går i årskurs 4. Då jag under min första VFU period nästan enbart var i årskurs 5 kändes det spännande att lära känna årskurs 4 bättre.

Efter att ha rättat alla diagnoser sammanställde jag resultaten i en tabell. I båda klasserna valde jag ut de elever med flest felsvar, eller de som använde sig en metod som inte håller sig i längden. 

Mikroundervisningen förberedde jag genom att titta på de sammanställda resultaten och sedan välja ut några elever som hade ett flertal fel. Därefter tittade jag vad eleverna hade för fel och förberedde nya uppgifter anpassade efter vad jag ansåg att eleverna behövde få mer kunskap i. 

   I båda klasserna hade eleverna svårigheter med vilken metod de skulle använda för att lösa uppgifterna. Vissa ställde upp, men växlade inkorrekt. Andra valde att addera/subtrahera i flera led. Det fanns även elever som hade svårigheter med att bestämma om de skulle lösa räknesagan genom att subtrahera eller addera. Dock hade mer en hälften av alla elever som genomförde diagnosen mindre än två fel. 

Det jag kände mig säker på hur jag skulle lösa uppställningarna med hjälp av växlingar och minnessiffror. Jag kände mig även ganska säker på hur jag skulle förklara uppställningarna så att eleverna förstod vad de gjorde. Dock så var jag lite osäker på om eleverna vågade prata matematik inför mig och sina klasskamrater. 

Avslutningsvis ska jag prata om vad jag hade velat ändra på om jag fick göra undervsningen en gång till. Vid min första mikroundervisning befann vi oss i ett rum som låg mellan två klassrum för årskurs 5. Vi var sex elever plus jag som lärare. Redan i början av undervisningen kom ett antal femteklassare in i det lilla rummet och ville hämta datorer och frågade vad vi höll på med. Detta kostade en del tid av undervisningen och både jag och eleverna blev lite ofokuserade. Efter ett antal tillsägelser kom inga fler elever in i det lilla rummet och fokus hamnade på undervisningen igen. Hade jag fått göra mikroundervisningen en gång till hade jag valt  ett annat rum, där inte jag och eleverna blir störda lika lätt. 

VFU period 2

Hejsan allihopa!

Efter en månads matematikstudier på GU är jag nu tillbaka på min fina VFU-skola. Fokuset för de två veckor jag kommer ha VFU är matematik.
Det kändes väldigt bra att komma tillbaka till skolan igen och träffa alla elever och lärare. Jag börjar sakta men säkert växa in i rollen som blivande lärare och är fortsatt nöjd med mitt yrkesval.

Vi hörs!

/ M

Första delen av VFU perioden är nu över

Hej!
Nu är de första tre veckorna av VFUn över. Det var varit en väldigt lärorik tid och jag har fått en inblick i vad det innebär att vara lärare idag.
Första intrycket av min VFU-skolan och min LLU (Lokala lärarutbildare) var väldigt bra. Min LLU är engagerad i mycket vad skolan angår och tar tag i konflikter mellan eleverna direkt. Hen inleder ofta lektionerna med att prata med eleverna om vad som hänt under rasterna och hur man ska behandla varandra. Detta pratet lugnar eleverna, men tar också mycket tid av lektionerna vilket jag inte tycker är så bra. Det bästa vore om eleverna hade någon form av klassenstimme eller elevråd minst en gång i veckan där alla kunde prata om de konflikterna som uppstått under veckan. Ibland kan ju även barnen lösa dessa själva.
De sista dagarna två dagarna av vår VFU tillbringade vi hos en lärare som undervisar i matematik och naturvetenskap. Hen visade oss sina lektionsplaneringar, terminsplaneringar mm och det var väldigt intressant att följa hen dessa två dagar.

Första veckan jag kom till den nya VFU- skolan var jag väldigt blyg. Jag var osäker på hur jag skulle reagera i olika situationer och vilka regler som gällde i skolan. Eleverna välkomnade mig och en medstudent väldigt bra. Vi fick presentera oss inför klassen och barnen var inte alls så blyga och stora som jag trodde. Andra veckan fick vi ha våra första lektioner. Det var då mitt mod kom tillbaka och jag ville bevisa för mig själv och LLUn samt medstudenten att jag kan hantera en klass och att jag vet hur jag vill att de ska bete sig. Jag tyckte det gick ganska bra att undervisa och eleverna var engagerade och öppna för en ny lärare. Den sista veckan fick vi se hur läraren i årskurs fyra jobbade. Det var intressant att se skillnaden mellan vår LLU och andra lärare.

Det jag insåg under min VFU-perid var att det är väldigt mycket en lärare måste hålla koll på. Oftast är klasserna stora och i varje klass finns det minst en elev som har någon form av bokstavskombination. Att finnas till hands för alla elever och tillfredsställa deras nyfikenhet och vilja att lära kan vara svårt ibland. Det saknas speciallärare i många skolor och ibland blir det svårt för läraren att hinna med alla elever. Dock är det dessa vardagsutmaningar som gör jobbet som lärare så spännande.  :D

Hälsningar
// M

Massor av frågor

Hejsan!
När man är lärare har man ett stort ansvar. Vi ska planera en mångsidig undervisning där barnen får lära sig allt som styrdokumenten säger att de ska kunna för att uppnå godkänd i ett visst ämne. Undervisningen ska väcka nyfikenhet och intresse hos eleverna för respektive ämne och de ska känna en glädje för ämnet. Dock ligger en av svårigheterna i hur vi ska tolka läroplanen, tolkar alla lärare lika? Eller lägger några lärare vikten på de ämnena som de tycker bäst om och missar andra moment? Hur vill jag tolka läroplanen? Är min tolkning rätt?
I läroplanen står vissa moment väldigt luddiga och det är upp till oss lärare och studenter att med hjälp av kommentarsmaterial hitta våran egen tolkning av det centrala innehållet i kursplanen. Dock så uppstår ändå vissa frågor, bland annat:

• Hur ska vi översätta det som står teoretiskt i läroplanen till praktiken så att alla barn lär sig det de ska i respektive årskurs?
• Vilka läromedel är bäst för eleverna? 

Jag hoppas att genom denna VFUn och kommande VFUer hitta min identitet som lärare och vara stolt över den jag är och det jag lär eleverna. Med hjälp av tidigare erfarenheter dvs tidigare lärare som du tyckte var bra respektive dåliga kan du själv välja vilka egenskaper du som lärare skulle vilja ha. Sist men inte minst "Hur vill du som framtida lärare vara?" 

Textsamtal inklusive liten skrivuppgift

Förberedelser
Inför lektionen förberedde jag mig genom att välja ut en bok och tänka ut passande frågor till bokens rubrik och bilder. Boken jag valde heter Om detta talar man endast med kaniner skriven av Anna Höglund och utforskar en känslig kanins strävan efter en större gemenskap. Jag valde den boken då jag redan under utbildningen tyckte den var intressant, då det är en bilderbok som passar för både barn och vuxna. Även temat som boken behandlar kan många barn, men även vuxna känna igen sig i.

Mål och syfte 
Syftet med textsamtalet var att väcka ett intresse för bilderböcker och dess författare samt att öppna en diskussion om bokens bilder och till viss del även texten. Eleverna ska även lära sig att skriva sina åsikter om en utvald bild ur boken.

• Några skönlitterärt betydelsefulla barn-och ungdomsboksförfattare och deras verk. 
• Berättande texters budskap, språkliga drag och typiska uppbyggnad. 
• Texter som kombinerar ord, bild och ljud. 
• Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter. 
• Att argumentera i olika samtalssituationer och beslutsprocesser. 
• Handstil samt att skriva. 

Lektionen 

Jag inledde lektionen med att prata om bokens rubrik och framsida. Nedanför skriver jag några av de frågorna jag ställde eleverna: 

• Vad tänker du på när du enbart ser bokens rubrik? 
• Vad tänker du på när du enbart ser bokens framsida? Ändrades din uppfattning av boken? 
• Vilken känsla förmedlar bokens framsida? 
• Varför tror ni författaren har valt att döpa boken till Om detta talar man endast med kaniner? 

Därefter visade jag eleverna texten och bilden på första uppslaget. Frågorna jag ställde var: 

Vad tänker du på när du ser denna bilden? Vilka är dessa två personerna på bilden? Hur tror ni att kaninen känner sig? 

Sedan visade jag eleverna den enda färgglada bilden i boken och frågade dem: 

Vad tänker ni på när ni ser denna färgglada bilden? 

Varför har författaren valt att ha färgglada färger på denna bilden och inte på de andra bilderna? 

Hur tror du att kaninen känner sig i denna bilden? 

Vad tror ni är kaninens önskan i boken?

Ungefär efter halva lektionen valde jag ut en bild som eleverna fick skriva om. Eleverna skulle bland annat skriva vad deras första tanke var när de såg bilden. Sedan skulle de skriva fritt om vad de tyckte om bildens stämning och de karaktärerna som finns i bilden.
En av eleverna skrev såhär om bilden:

"Jag tycker att det är overkligt att kaninen använder en dator. Jag tycker att kaninen ser ledsen ut och att bilden är mörk och ledsam. Han kollar på en blomma på datorn. Det ser ut som att det är kväll eller natt. Tanten som sitter där äter en bulle och det står en kopp med något i på bordet." 

Elev årskurs 5 

Mot slutet pratade vi lite mer generellt om boken och dess karaktärer. Några av de frågorna jag ställde till eleverna var bland annat: 

Kaninen ändrar storlek genom hela boken, varför gör hen det? 

Varför ser kaninens morfar ut som han gör? 

Vad symboliserar kaninen? 

Varför tror ni att författaren har valt att ha en kanin som huvudperson i boken? Hade boken varit densamma om huvudkaraktären hade varit ett annat djur? 

Utvärdering och reflektion 

Jag genomförde undervisningen med två olika klasser. Resultatet var lika, men vägen dit var olika i de båda klasserna. Den första lektionen (40 min)  hade jag med en årskurs fem på fredagen förra veckan. Genomgången och själva boksamtalet gick väldigt bra. Jag tyckte även att min roll som samtalsledare fungerade bra då jag i förväg att skrivit ett antal frågor som höll samtalet vid liv. Eleverna hade även spännande och intressanta åsikter om både bokens text samt de bilder jag valde att lägga fokus på. Jag lät även eleverna få betänkte tid genom att ha stunder där jag var helt tyst. Detta var ett medvetet val, då jag ansåg att vissa av bilderna krävde att eleverna tänker efter innan de svarar. Min LLU berättade senare att denna form av undervisningen, då läraren är tyst en stund, var något eleverna inte var vana vid. Vidare sa hen att det var modigt att våga vara tyst inför klassen. Många lärare vågar inte vara tysta då tystnaden kan göra barnen osäkra, då det inte vet vad som ska hända här näst. Istället väljer de att fylla ut tystnaden med förklaringar.

Lektion nummer två hade jag i måndags med en annan femteklass. Redan innan lektionens start lade jag märke till att vissa elever hade dålig inställning till bilderböcker. Jag tror de tyckte att bilderböcker bara var för småbarn. Dock så hoppas jag att de ändrade sin uppfattning under lektionens gång. I övrigt var eleverna väldigt okoncentrerade och pratade ganska mycket under hela lektionen. Detta kan dels bero på att deras klassföreståndare (våran LLU) var borta just den dagen och att det var starten en ny skolvecka. Annars tyckte jag att lektionen fungerade bra. Endel elever hade svårt att komma igång, men med lite stöttning så skrev det några meningar om bilden. Vissa elever målade även passade bilder till den text de hade skrivit, detta tyckte jag var väldigt roligt att se. Då denna lektionen var 20 min längre än den första lektionen och det hann det bli lite dötid i väntan på de elever som hade svårt att komma igång med att skriva om bilden. Eleverna började prata och tappade fokus. Då klassen var mycket livligare än den andra femteklassen som jag hade fredagen innan fick jag lugna dem ett antal gånger under lektionens gång.

Min roll som samtalsledare tyckte jag inte var lika bra denna gången. Jag märkte att jag blev lite stressad av att eleverna pratade och skämtade vid sidan av boksamtalet. Trots mycket prat och tillsägelser fanns det lika mycket engagemang i denna klassen som i den andra årskurs fem. Resultatet av båda lektionerna blev likvärdiga.  

Till nästa gång hade jag valt att i slutet av lektionen låta eleverna skriva om bilden, då det inte blir någon väntan på de elever som behöver lite längre tid.