Diamantdiagnos aritmetik

Tillsammans med klassernas matematiklärare valde jag ut en diagnos som lämpade sig för årskurs 4. Vi valde tillsammans ut diagnosen AS3 som är en diagnos inom området aritmetik, mer specifikt subtraktion och addition. Detta var något eleverna gjort tidigare och som i viss mån behövdes repeteras. Diagnosen bestod enbart av räknesagor, vilket vi tyckte var svårare än nakna tal och även kunna leda till felsvar om eleverna läser fel. Diagnosen genomfördes i två klasser med elever som går i årskurs 4. Då jag under min första VFU period nästan enbart var i årskurs 5 kändes det spännande att lära känna årskurs 4 bättre.

Efter att ha rättat alla diagnoser sammanställde jag resultaten i en tabell. I båda klasserna valde jag ut de elever med flest felsvar, eller de som använde sig en metod som inte håller sig i längden. 

Mikroundervisningen förberedde jag genom att titta på de sammanställda resultaten och sedan välja ut några elever som hade ett flertal fel. Därefter tittade jag vad eleverna hade för fel och förberedde nya uppgifter anpassade efter vad jag ansåg att eleverna behövde få mer kunskap i. 

   I båda klasserna hade eleverna svårigheter med vilken metod de skulle använda för att lösa uppgifterna. Vissa ställde upp, men växlade inkorrekt. Andra valde att addera/subtrahera i flera led. Det fanns även elever som hade svårigheter med att bestämma om de skulle lösa räknesagan genom att subtrahera eller addera. Dock hade mer en hälften av alla elever som genomförde diagnosen mindre än två fel. 

Det jag kände mig säker på hur jag skulle lösa uppställningarna med hjälp av växlingar och minnessiffror. Jag kände mig även ganska säker på hur jag skulle förklara uppställningarna så att eleverna förstod vad de gjorde. Dock så var jag lite osäker på om eleverna vågade prata matematik inför mig och sina klasskamrater. 

Avslutningsvis ska jag prata om vad jag hade velat ändra på om jag fick göra undervsningen en gång till. Vid min första mikroundervisning befann vi oss i ett rum som låg mellan två klassrum för årskurs 5. Vi var sex elever plus jag som lärare. Redan i början av undervisningen kom ett antal femteklassare in i det lilla rummet och ville hämta datorer och frågade vad vi höll på med. Detta kostade en del tid av undervisningen och både jag och eleverna blev lite ofokuserade. Efter ett antal tillsägelser kom inga fler elever in i det lilla rummet och fokus hamnade på undervisningen igen. Hade jag fått göra mikroundervisningen en gång till hade jag valt  ett annat rum, där inte jag och eleverna blir störda lika lätt.