Hej! 

I mitt inlägg Massor av frågor pratade jag om hur vi ska tolka läroplanen och om min tolkning av läroplanen är korrekt. 

En dag under min VFU frågade jag om min LLU om hen någon gång hade diskuterat tolkningen av läroplanen med andra kollegor. Hen berättade då att det var något de tidigare hade gjort, dock var det ett tag sedan nu. Vidare berättade hen även att han inom snar framtid gärna hade diskuterat det med kollegorna i högstadiet dit hans elever snart skulle byta till. 

Jag hoppas verkligen att min LLU och hens arbetslag inom snar framtid skapar sig tid för att diskutera läroplanens tolkning med varandra och att de jämför sina uppfattningar och missuppfattningar. 

Ha det så gott allihopa 

/ M 

Allmändidaktiska faktorer och reflektioner

Min VFU-skola är byggd under 1800-talet och har kvar sin gamla charm trots ett flertal renoveringar. Skolan består utav ett flertal byggnader som angränsar till ett skogsområde. Eleverna har tillgång till lekplatser, fotbollsplan och utepingisbord och en trivsam skolgård. Skolan ligger i ett område där föräldrarna både är hög- och låginkomstagare, vilket speglar sig i en skola som består av en härlig blandning av elever från olika kulturer och med olika bakgrund. Detta kan ses som en tillgång, då eleverna lär sig att respektera varandra och nya synsätt kan bidra till intressanta diskussioner.

Lokalerna är väldigt trevliga och ljusa och hela skolan utstrålar en fin atmosfär. Det är skönt att både dagis, fritids, lågstadiet och mellanstadiet har egna byggnader att vara i, med möjligheten att leka med varandra på rasterna. En negativ aspekt är dock att skolan trots att den är stor saknar några fler grupprum där man ostört kan arbeta med elever som behöver lite extra stöd.

Under min VFU-tid har jag hunnit reflektera endel över hur verksamheten styrs och tycker att den är genomtänkt. Då skolan nyligen fått en ny rektor finns det endel rutiner att arbeta med, dock är den nya rektorn väldigt driven och engagerad i skolans framtid. Kollegialet har regelbundna ATPn (ArbetsPlatsTräffar) samt arbetslagsträffar och kategorimöten.
Eleverna har även möjlighet att påverka skolan genom att vara delaktiga i matråd och klassråd. Bland kollegorna finns det en god stämning och personalen är engagerad och villig att skapa en så bra undervisning som möjligt för alla elever. Från en mer kritiskt synvinkel upplever jag dock att lärarna har väldigt mycket att göra utöver själva undervisningen. Det administrativa arbetet utöver vanlig planering och rättning av prov är något som kostar mycket tid och även orsakar stressmoment, något som borde ses över en gång till och effektiviseras.

Skolans materiella resurser anser jag är väldigt bra. Eleverna har tillgång till läroböcker, litteratur och skolbiblioteket är fyllt med både nyutgivna och gamla böcker. Dock saknar jag en dokumentkamera i varje klassrum. Skolan har också enbart en smartboard, vilket lärarna i lågstadiet har tillgång till.
Eleverna har tillgång till ett antal datorer som det får samsas om. Just nu är det så att två klasser får samsas om cirka 30 datorer. Dock är det inget som skapar större problem, mer än att det kan bli lite spring. Det är även en ny satsning på gång och målet är att eleverna i årskurs 1-3 får varsin Ipads innan sommarlovet. För eleverna i årskurs 4-5 bestämdes att man istället skulle satsa på Chromebooks istället för Ipads. Detta anser jag som en positiv utveckling som förhoppningsvis bidrar till nya möjligheter.

Om vi nu tittar närmare på de socioekonomiska faktorerna sett från ett studentperspektiv ser jag ett arbetslag som har god samarbetsvilja med målmedvetenhet och stort engagemang. Lärarna inom arbetslaget har som tidigare nämnt god samarbetsförmåga. Dock så saknar jag ett bättre samarbete mellan lärarna på mellanstadiet och lågstadiet, då lärarna enligt mig skulle kunna lära sig mycket av varandra genom ett utbyte av kunskaper.Det är även brist på de personella resurserna och skolan har flera gånger behövt ringa in vikarier. Ibland har inte ens tiden räckt till, till att ringa vikarier och en lärare fick ta hand om två klasser samtidigt. Dock ansåg läraren att det inte var något större problem, utan istället något han kunde hantera väl. De vikarier som rykt in när lärarna har varit sjuka har skött sitt arbete väl. Dock märks det på eleverna att de blir betydlig pratigare när en vikarie är på plats. Synd är också att skolan inte har några "permanenta" vikarier utan alltid behöver ringa in nya, som varken elever eller kollegialet träffat tidigare.

En lärorik tid är över 

Idag var det sista dagen på denna VFU-period och jag tycker det känns vemodigt att lämna alla elever, speciellt de eleverna i de två femteklasserna som jag har spenderat mest tid med. Det känns lite sorgset att lämna vissa av eleverna som jag har fått bättre kontakt med. Samtidigt är jag taggad att plugga vidare och utveckla mig mer och mer.
Jag är tacksam för alla fina möten med eleverna och väldigt nöjd att jag fått tillbringa min VFU just på denna skolan. Jag ser framemot fler lärorika VFU-perioder!

Diamantdiagnos aritmetik

Tillsammans med klassernas matematiklärare valde jag ut en diagnos som lämpade sig för årskurs 4. Vi valde tillsammans ut diagnosen AS3 som är en diagnos inom området aritmetik, mer specifikt subtraktion och addition. Detta var något eleverna gjort tidigare och som i viss mån behövdes repeteras. Diagnosen bestod enbart av räknesagor, vilket vi tyckte var svårare än nakna tal och även kunna leda till felsvar om eleverna läser fel. Diagnosen genomfördes i två klasser med elever som går i årskurs 4. Då jag under min första VFU period nästan enbart var i årskurs 5 kändes det spännande att lära känna årskurs 4 bättre.

Efter att ha rättat alla diagnoser sammanställde jag resultaten i en tabell. I båda klasserna valde jag ut de elever med flest felsvar, eller de som använde sig en metod som inte håller sig i längden. 

Mikroundervisningen förberedde jag genom att titta på de sammanställda resultaten och sedan välja ut några elever som hade ett flertal fel. Därefter tittade jag vad eleverna hade för fel och förberedde nya uppgifter anpassade efter vad jag ansåg att eleverna behövde få mer kunskap i. 

   I båda klasserna hade eleverna svårigheter med vilken metod de skulle använda för att lösa uppgifterna. Vissa ställde upp, men växlade inkorrekt. Andra valde att addera/subtrahera i flera led. Det fanns även elever som hade svårigheter med att bestämma om de skulle lösa räknesagan genom att subtrahera eller addera. Dock hade mer en hälften av alla elever som genomförde diagnosen mindre än två fel. 

Det jag kände mig säker på hur jag skulle lösa uppställningarna med hjälp av växlingar och minnessiffror. Jag kände mig även ganska säker på hur jag skulle förklara uppställningarna så att eleverna förstod vad de gjorde. Dock så var jag lite osäker på om eleverna vågade prata matematik inför mig och sina klasskamrater. 

Avslutningsvis ska jag prata om vad jag hade velat ändra på om jag fick göra undervsningen en gång till. Vid min första mikroundervisning befann vi oss i ett rum som låg mellan två klassrum för årskurs 5. Vi var sex elever plus jag som lärare. Redan i början av undervisningen kom ett antal femteklassare in i det lilla rummet och ville hämta datorer och frågade vad vi höll på med. Detta kostade en del tid av undervisningen och både jag och eleverna blev lite ofokuserade. Efter ett antal tillsägelser kom inga fler elever in i det lilla rummet och fokus hamnade på undervisningen igen. Hade jag fått göra mikroundervisningen en gång till hade jag valt  ett annat rum, där inte jag och eleverna blir störda lika lätt. 

VFU period 2

Hejsan allihopa!

Efter en månads matematikstudier på GU är jag nu tillbaka på min fina VFU-skola. Fokuset för de två veckor jag kommer ha VFU är matematik.
Det kändes väldigt bra att komma tillbaka till skolan igen och träffa alla elever och lärare. Jag börjar sakta men säkert växa in i rollen som blivande lärare och är fortsatt nöjd med mitt yrkesval.

Vi hörs!

/ M